Dagarna går och allt som består är små pyttesmå spår.. Wow, en riktig poet såhär dags på kvällen. Igår (inatt) var det 7 månader sedan jag blev tillsammans med den allra vackraste människan jag någonsin mött. Det är helt sjukt hur snabbt tiden går. Jag blir inte klok på det!
Nu är det snart vinter i alla fall. För det har naturen så fint visat för mig :) För JA! För det har redan kommit snö ^^ Det, om någonting gör mig lycklig i all olycka. Och med olycka menar jag bland annat min rygg. Tredje dagen med extrema smärtor och med ökad dos från läkaren så äter jag ca. 5,1 gram smärtstillande per dag nu de senaste dagarna! YAY! NOT! och det finns säkert massa människor som äter mer per dag (i know) men det är mycket för mig. Helst när det inte ens hjälper.
Men nu blir nästa destination sängen och bli fri från lite smärta. Och krama på min mysige pojk ^^ Mmm.. värme :D
Ciao!
