Känns konstigt att ha en person så långt bort ifrån en. Han kommer tillbaka om en vecka men ändå. Det känns så fel att om det skulle hända någonting så kan jag inte göra någonting. Och jag kan inte åka dit till honom. Det som är mest komiskt är väl att det har varit strålande väder i de två dagarna nu som han hittills varit borta. Det är så typiskt! Alltid när folk åker iväg till varmare länder så kommer värmen hit. Och när de kommer hem så brukar vädret bli sämre ibland också! Komiskt är som sagt vad det är.
Fått tillbaka lusten för att måla som sagt. Hittat en massa dukar hemma nu som jag kan måla på. Så ska nog plocka upp staffliet idag och måla mig en liten tavla. Men vad vill jag måla? Vad känner jag för att måla? Brukar bara komma fram kludd även fast jag har inspirationen till att måla. Och det jag verkligen vill måla vet jag att jag inte kan måla. För jag har aldrig varit duktig på att måla människor. Och det är en människa jag vill måla. Vet precis hur, tavlan blir jättefin i huvudet men det kommer aldrig se ut så sen i verkligheten. Ska man ge upp eller ska man försöka? Ja det är den stora frågan! Haha
Jag är nog troligen den enda som tycker detta, men visst är ljuset på morgonen helt upp över öronen irriterande?! Kan ju för guds skull inte sova tills klockan ringer! Vaknar ju en och en halv timme innan jag ska upp för att det är så ljust! Och ändå är allt som går att vara nerdraget just NERDRAGET!! Så irriterande! Kan inte vänta tills vintern kommer! Då, DÅ, får jag sova! YAAAY!!!
Den allra finaste människan på jorden! Älskar dig!
Ciao
Kommentera